Upsalia

I går var jag, Ossian och Villiam på väg hem efter en lunch och passerade byggarbetsplatsen intill vårt hus. Det blåste kraftigt och det virvlade grus och skräp i luften. Helt plötsligt kom en extra kraftig stormby som slog ned planket. Vi föll till marken. Barnen under och jag delvis under. Jag orkade lyfta planket så pass att de kunde krypa ut. Ossian grät och Villiam hade svårt att röra sig samtidigt som det blåste kraftigt och vi fick sand och skräp över oss.
Ossian klarade sig bäst med en del blåmärken. Själv har jag ett svullet ben och lite ont i ryggen som jag troligtvis fick när jag lyfte planket. Villiam har fått en svår knäskada och vi är nu på sjukhuset där vi väntar på operation. De måste först få fram viss specialutrustning och annat som behövs till operationen.

En ny bil är en ny bil är en ny bil. Men tänk om grannarna, arbetskamrater och andra Inte ser det. Här finns det ganska många som tar det säkra före det osäkra och därför gärna har kvar leveransdekaler, transportskydd och annat som finns med på bilarna under leverans.

Nu är det dags för bröllop. I dag så passerade jag två. Ur högtalarna strömmade västerländsk musik. Fotografen var på plats för att föreviga och gästerna började anlända.

När man går på allmän toalett blir man imponerad. Inte av toaletten vanligtvis för de kan ibland vara av väldigt enkel standard utan det är av kineserna man blir imponerad. De är fantastisk duktiga, tar god tid på sig och är väldigt noggranna. Precis så noggranna att tvätta sina händer som operatiospersonal är när de tvättar sina händer. Undrar om de lär sig handtvättandets ABC i skolan?

Nästa vecka är det dags igen. 4 prov väntar.
Onsdag: Konversation. Vi ska tillsammans med en klasskompis förbereda 5 konversationer. På onsdag berättar läraren vilket av de 5 ämnena vi ska prata om. Ämnena är: ”jag vill hyra ett rum”, ”jag vill byta rum”, ”jag vill hitta en extralärare eller samtalspartner”, ”jag vill hitta en hyresvärd eller mäklare” och ”diskutera hur det är att resa själv jämfört med tillsammans med någon”
Torsdag: Läsa och skriva
Fredag: Grammatik
Måndag: Lyssna och skriva svar på frågor.

Sol och värme, fläktande vind och ren storstadsluft. Nu gäller det att passa på och njuta.

Biljetter hem beställda. Hemresan kommer att gå via Hongkong där vi stannar några dagar. Just nu har vi det lite svårt för att bestämma oss om vi verkligen vill lämna Beijing. Ett år känns lite kort.

I dag tog jag tunnelbanan i stället för taxi. I 40 minuter åkte jag och jag var helt ensam. Ensam da bizi, stornäsa. Kineser var det gott om. Precis som vanligt. Vagnarna är oftast ordentligt fyllda så det enda som erbjuds är ståplatser. Många av sittplatserna är upptagna av kineser som sover och som på något märkligt sätt sover precis tills de är dags att stiga av. Då vaknar de till och kliver av samtidigt som platsen blixtsnabbt blir upptagen av en ny snart sovande kines.

Beijing Zoo en vardag. Lugnt, lite slitet men också charmigt.  För de större djuren var det trångt och inte så stora ytor att röra sig på. Inte så roligt att se

I dag var det dags att få ordning på Villiams dator som sa upp samarbetet för någon vecka sedan. Med en handskriven lapp som Susannes kinesiska lärare hade skrivit for vi iväg Susanne och jag. Nu är PC verkligen inte vår starka sida och dessutom visste vi redan att de bara pratade kinesiska på datorverkstan. Ingen engelska alls. Inte den minsta lilla. Taxin släppte av oss och föraren pekade på ett hus på andra sidan gatan. Där hamnade vi på en gigantisk elektronik marknad med ivrigt säljande personal. En viss förvirring utbröt. Det pekades på skyltar och rulltrappor och några var på de klara att vi skulle till våning fyra trots att det stod våning 20 på vår handskrivna lapp. Då dök han upp. Läste lappen och tog oss med. Först på en promenad bland alla vilt ropande och säljande människor. Kameror, datorer och all annan teknisk apparatur passerades raskt och vi stod strax i en hiss där man kunde åka till våning 12. Sakta åkte hissen upp stannande på varje våning. Av klev vi och vår vänliga vägvisare. Efter en kort promenad på våning 12 var det dags för trapporna. Det kändes inte helt bra. Skulle vi behöva gå till våning 20? Som tur var så slapp vi. Efter någon trapp var det dags för ny korridorpromenad fram till en ny hiss som skulle ta oss till våning 20. Vi tackade vår vänlige vägvisare som återvände till bottenvåningen samtidigt som vi tog hissen upp. Äntligen var vi framme. Nu gällde det bara att berätta vad som var fel och behövde åtgärdas. Först skulle data räddas och sedan skulle ett nytt operativsystem installeras. Kanske inte helt enkelt ens på svenska, svårt på engelska och fullständigt omöjligt på kinesiska. Men måste man så måste man. Det vill säga Susanne. De kinesiska orden studsade ur munnen. Det viftades med armar, skrattades, ritades på papper, engelska datorord söktes efter i minnet för att sedan översättas till kinesiska och sakta sakta ordnade det upp sig. Det tog visserligen en stund. Drygt fyra och en halv timme för att vara lite mer exakt, men det gick!!

Nu är värmen här och alla turister. I tiotusental. Äntligen tycker många butiksägare.

Typiskt. Om man är först klar så måste man nästan alltid vänta på att alla andra ska bli klara.

Snart får inte utomhusreklamen se ut hur som helst här i Peking. Den 15 april så startar Pekings administration för industri och handel kampanjen ”en rättvis och harmonisk miljö”. Då förbjuds utomhusreklam som främjar ”hedonism, överflöd och dyrkan av utländska produkter”. Reklam som har ”dålig smak” eller innehåller vulgärt språk och som förespråkar aristokratisk livsstil kommer också att förbjudas.

Nu åker Edvin 12 år själv taxi till och från kompisar som bor ganska långt ifrån oss i denna enorma stad. Han vinkar in en taxi och pratar själv med taxichauffören som bara pratar kinesiska.

Beställer man en efterrätt här och man råkar vara flera, så får man alltid  bestick så att alla kan smaka.

Ikväll har jag och Villiam varit på Bob Dylan-konsert här i Peking. Det var ett tag sedan jag lyssnade på Dylan och de senaste åren har jag missat helt.

Första delen av konserten var det dåligt ljud och jag kände inte igen någonting men andra delen, när han började spela låtar som till och med jag kände igen, ja, då var det magiskt. Han fyller 70 i år. Forever young.

När vi har varit här så har det knappt regnat någonting och snön som kom var inte mer än någon centimeter vid ett par tillfällen. Nu vattnas det överallt.

Besök på Bookworm med Villiam och Ossian.

Att ta en kort paus, att slumra in en stund mitt på dagen är nyttigt säger de lärda.

Termometern på drygt 20. Till uteserveringarna är det lång kö. De små trottoarköken med bara ett bord eller två öppnar och folk är ute på kvällar och flanerar. Buskarna får nya fina gröna blad och mangnolian är i full blom. Nu händer allt på en gång.

Alldeles nära oss finns ett stor lekland i en tidigare simhall. Bassängen är tömd och istället fylld med massor av roliga saker.

Ossian på födelsedagskalas på leklandet. Nu är det dags att slå hål på blomman så att godispåsarna ramlar ned.

Ifrån närbelägna byar bussas, oftast äldre personer som har svårt att få arbete, in till Beijing för att rensa upp i rabatter och planteringar.

Först hör jag honom. Sen ser jag honom. Inte första gången. Inte heller den andra men tredje gången, på väg till skolan, var jag tvungen att stanna och spana när jag hörde tonerna. Nere vid vattnet oftast nästan gömd bakom ett träd står han och sjunger. Vad vet jag inte men ska jag gissa så är det åt det klassiska hållet. Det är inte helt lätt att höra. Bakom min rygg rusar bilarna förbi. Är det på väg till jobbet han stannar till för att ta en ton? Vem är han och hur kommer det sig att han tar sig tid och stannar upp för att sjunga vackra toner. Är det så enkelt att han älskar att sjunga och bara måste.

Mellan bilarna i köerna vid trafikljusen, när det har slagit om till rött, gör de sitt jobb. Med bara en hand så ordnas reklambladet till en strut blitxtrande snabbt och med millimeterprecision singlas det ned i dörrhandtaget. Till och med när bilarna rullar förbi.

Att diska är tråkigt. Jag har sagt det förut och då precis som nu är tankarna på vift. Hur kommer det sig t.ex att varmvatten låter annorlunda än kallvatten? Först kommer det kalla och efter en liten stund det varma. Samtidigt låter det annorlunda. Kan inte låta bli att undra varför.