I dag var det dags att få ordning på Villiams dator som sa upp samarbetet för någon vecka sedan. Med en handskriven lapp som Susannes kinesiska lärare hade skrivit for vi iväg Susanne och jag. Nu är PC verkligen inte vår starka sida och dessutom visste vi redan att de bara pratade kinesiska på datorverkstan. Ingen engelska alls. Inte den minsta lilla. Taxin släppte av oss och föraren pekade på ett hus på andra sidan gatan. Där hamnade vi på en gigantisk elektronik marknad med ivrigt säljande personal. En viss förvirring utbröt. Det pekades på skyltar och rulltrappor och några var på de klara att vi skulle till våning fyra trots att det stod våning 20 på vår handskrivna lapp. Då dök han upp. Läste lappen och tog oss med. Först på en promenad bland alla vilt ropande och säljande
människor. Kameror, datorer och all annan teknisk apparatur passerades raskt och vi stod strax i en hiss där man kunde åka till våning 12. Sakta åkte hissen upp stannande på varje våning. Av klev vi och vår vänliga vägvisare. Efter en kort promenad på våning 12 var det dags för trapporna. Det kändes inte helt bra. Skulle vi behöva gå till våning 20? Som tur var så slapp vi. Efter någon trapp var det dags för ny korridorpromenad fram till en ny hiss som skulle ta oss till våning 20. Vi tackade vår vänlige vägvisare som återvände till bottenvåningen samtidigt som vi tog hissen upp. Äntligen var vi framme. Nu gällde det bara att berätta vad som var fel och behövde åtgärdas. Först skulle data räddas och sedan skulle ett nytt operativsystem installeras. Kanske inte helt enkelt ens på svenska, svårt på engelska och fullständigt omöjligt på kinesiska. Men måste man så måste man. Det vill säga Susanne. De kinesiska orden studsade ur munnen. Det viftades med armar, skrattades, ritades på papper, engelska datorord söktes efter i minnet för att sedan översättas till kinesiska och sakta sakta ordnade det upp sig. Det tog visserligen en stund. Drygt fyra och en halv timme för att vara lite mer exakt, men det gick!!