Upsalia

Här är det inte helt ovanligt att klä upp bilen också.

Ingen, absolut ingen rörde sig eller flackade med blicken.

Äntligen var vi på väg. Äntligen var det dags. Torbjörn hade nämnt stället vid flera tidigare fredagsluncher Det var ett hemligt ställe. Inte för alla och det kändes nästan som att den som yppade något om detta ställe för någon annan, skulle drabbas av en förbannelse och ve den som tog dit någon icke invigd. Som tur var för oss övriga så var inte det något som oroade Torbjörn. Det här var andra försöket.  För knappt någon månad sedan var det bestämt att vi äntligen skulle bege oss dit och bara några få dagar innan det var dags den gången så var det helt plötsligt obestämt och inställt! Men nu var det äntligen, äntligen dags. På klockslaget 12 skulle vi mötas i nordvästra hörnet av korsningen Wangfujing street och Wusi street, 200 meter öster om National art Museum of China. Och mycket riktigt där stod Torbjörn med ett glatt leende och väntade. Nu var vi riktigt nära och strax var vi framme. Inte så många i lokalen så det gick lätt att få ett bord. Ytterkläderna placerade i en plastback med lock under bordet. Dryck beställdes in av mindre stark och stark sort. Tillbehör beställdes i form av inlagd gurka och sedan det viktigaste. Tunt, tunt kött av olika slag att grilla själv. Med chili och spiskummin. Otroligt, fantastiskt gott. En riktigt oslagbar final. Tack Torbjörn.

.

På tidningarnas nyhetssidor möts man av snöoväder, förseningar, kaos och elände i Sverige och i Europa. Här hade vi idag strålande sol och 12 grader varmt i skuggan. I morgon ser det också bra ut men sedan är det dags för något kyligare dagar.

Här är man inte så mycket för många nollor på sedlarna. På den största står det 100 vilket ungefär motsvarar lika många kronor. Att räkna sedlar är många duktiga på och det går i rasande fart men för den som behöver hjälp så finns det fiffiga maskiner. För 15 st 100 sedlar går de att köpa och i en del butiker finns det lika många på rad som det finns kassaapparater.

Jag såg det på receptionsdisken när jag gick förbi men tänkte inte så mycket på det. Hitintills så har vi fått ett brev via vanlig post sedan vi kom. Alldeles efter att jag hade kommit in i vår lägenhet så ringde det på dörren. Utanför stod en av våra receptionister med paketet i sin hand. Det var till oss!

Japp, då är vi redo att trängas på tunnelbanan igen. Hela familjen är nu färdigvaccinerade mot årets influensa.

…har vi äntligen fått lite information om talprovet där våra kunskaper i att kommunicera på kinesiska ska testas. Det kommer att äga rum 27 och 28 december i halvklasser. Vi har fått 6 ämnen som vi ska förbereda oss på att kunna prata om i 3 minuter. Ämnena är till exempel: Beskriv en kompis, Beskriv en plats, Berätta om en semesterresa, Berätta om ditt liv i Peking, Berätta om var och hur du bor i Peking och ytterligare två stycken som jag inte kommer ihåg. Jag vet inte innan vilket ämne just jag ska prata om, det får jag veta när det är min tur. Dessutom ska vi lyssna på en text och svara på frågor. Dessutom har vi fortfarande kvar 4, 5 och 6 januari då vi har vårt stora termins-prov. Ganska mycket att göra just nu faktiskt…! Men, jag tänker fortfarande att jag ska skolka på julafton ;-). Om inget oförutsett inträffar.

Idag har vi haft minusgrader här i Peking men redan på torsdag blir det plusgrader igen. I dag var det första dagen som vi skickade med Ossian täckbyxor till dagis. Brrrr!

Men jämfört med Mongoliet är det ingenting. Där är det just nu -37 grader.

Nu börjar det dra ihop sig. Medan vissa räknar dagarna till julafton räknar jag ned till terminsavlutnings-prov i skolan. Den 4, 5 och 6 januari (ja, tre dagar!) har vi prov i grammatik, att lyssna och i läsförståelse. Vi ska dessutom ha prov i att prata men det får vi veta mer om på måndag. Det enda vi vet är att pratprovet kommer att äga rum före 4 januari. Hoppas att det inte blir den 24 december, då hade jag tänkt skolka. Jag kommer att behöva plugga under julen och när barnen börjar skolan börjar mitt vinterlov. Verkligen dålig tajming!

I söndags firade vi Lucia på svenska skolan här i Peking. Rektorn för svenska skolan, Sveriges ambassadör i Peking och en svensk präst pratade. Barnen sjöng sånger både på svenska, engelska och på kinesiska. Efteråt hade SWEA (svenska kvinnor i utlandet) julbasar ute på gården där de bland annat sålde lussebullar, knäck, böcker, väskor och godispåsar. Vi köpte lussebullar men tyvärr hann vi inte köpa knäck innan den tog slut. Vi drack glögg och åt pepparkakor, precis som på vilket svenskt luciafirande som helst. Enda skillnaden var att det inte bara var barnens föräldrar som tittade, hela gympasalen var full av besökare.

Igår lussade skolbarnen för personalen på Ericsson och idag för Elanders.

I går var det en fin och solig dag. Jag tänkte ta en bild från skolan för att visa hur fint vi har det. Precis då kom de. De identiska kopiorna. Sist jag såg dem hade de ljusa exakt likadana kläder och gråa ryggsäckar. Nu hade de i alla fall väskorna på olika axlar… Undrar om det är en av dem som bestämmer eller om de turas om?

När löven faller är det dags för glitter i träden som vackert tindrar i mörkret

Tänk att få sitta och leka vid datorn. Prova något nytt. Vända allt upp och ned. Ändra det man är van vid.

På nätterna är det kallt. Det kan vara flera minusgrader men på dagarna är det plus. I veckan är det risk för någon minusgrad också på dagen. Hoppas trädet klarar sig.

Xinjiang Red Rose. Vår muslimska restaurang som vi ser från vårt fönster. Där har vi varit många, många gånger. Men nu var vi kvar ett tag så att vi fick se underhållningen. Musik, slöjdans, magdans och ormdans. Sen gick vi hem. Undrar om vi missade något.

Vi har passerat några gånger men ännu inte vågat oss in. Hard Rock Café. Snart ses vi(?)

Tipp tapp, tipp tapp, tippe tippe tipp tapp, tipp tipp tapp. Sakta, sakta smyger sig granen, tomten och renarna sig fram också här. Fast det är något som inte riktigt stämmer. Något som är annorlunda.

Jag har länge haft som mål att kunna beställa mat från ”hålen i väggen” som är ”äkta” kinesiska restauranger där få västerlänningar äter. Idag tog jag mod till mig och beställde en portion dumplings. Jag lyckades dessutom berätta att jag ville ta med dem hem. Det blev precis som jag hade tänkt!

I går kväll for jag i väg på julfest alldeles själv. Glögg och pepparkakor, svensk choklad, rött vin plus god kinesisk mat och många trevliga människor. Svenskar, belgare, tyskar, irländare och andra från jordens alla hörn plus en holländare som har varit här Kina i 30 eller om det var 40 år. Roligt så klart. Sen var det dags att åka hem. Ner på gatan. Här var det folktomt och taxibilarna syntes inte heller till. Tittade åt höger. Tittade åt vänster. Ovanligt att knappt se en människa. Snabb titt på klockan. Drygt elva. Aj då. Precis då tunnelbanan slutar gå. Promenerar till korsningen. Bilar passerar men ingen taxibil som är ledig. Tackar nej till en svartåkare som stannar. Väntar en stund. De enda som dyker upp är tre västerlänningar. Konkurrens. Fast egentligen inte för det finns inga taxibilar att konkurrera om. Då stannar äntligen en taxi. Hurra tänker jag men tyvärr inte. Efter att ha fiskat fram ett stort lite slitet förstoringsglas ur handskfacket och noga läst visitkortet med min bostadsadress skakar taxiföraren på huvudet. Kvar står jag på trottoaren. Funderar på att ta en promenad hem. Vet ungefär vart jag bor men i stället vänder jag på klacken och går i motsatt riktning. Klokt val. I nästa korsning hittar jag på dem. Fem lediga taxibilar. Bara att välja!

Vi har firat hela dagen!

Fin adventsljusstake som vi fick av goda vänner som var här i lördags. Nu har vi också advent 🙂

Här delar de korvbröden annorlunda. Mycket bättre. Inte så vingligt som hemma.

Den självklara(?) platsen att göra reklam för en toalettborste.

Regelbundet ramlar det in reklam sms i i mobilen. På kinesiska förstås. Då använder man så klart ett översättningsprogram.

(1 / 2) Passion Asian Games, med mig! November 30 Svar 6 Beställ ”Passion Asian Games,” Music Box, speciell 3 yuan / månad, dvs, en chans att vinna presentkort iPhone, och dålig kvalitet.

Det händer inte så ofta att vi är ute på Pekings gator sent på kvällarna och jag ska erkänna att det inte blev så sent ikväll heller. Vi åt mat på en trevlig turkisk restaurang som inte ligger så långt ifrån vår bostad. Så här såg det ut när vi var på väg hem för ungefär en halvtimme sedan.

Hoppsan. Håller jag på att bli kines? I går när jag var på språklektion hände det två saker som fick mig att börja fundera. Först när jag kom så frågade de vänligt om vad jag ville dricka. Kaffe? Nej tack sa jag, vatten blir bra. Kallt sa hon och började gå. Nej ropade jag automatiskt utan att tänka det allra minsta. Varmt, jag vill ha varmt vatten. Vad bra sa hon och log. Här tycker man att kallt vatten inte är så nyttigt utan varmt ska det vara.
Den andra händelsen som också fick mig att fundera var när jag var på väg därifrån. Hissen kom snabbt. Den var tom och färden ned från sjunde våningen gick som en dans. När jag kom ner var det så klart fullt med folk men det gjorde ingenting. Jag var nöjd och glad och var på väg hem. Då, precis då höll det på att hända. Jag hejdade mig precis i sista stund från att göra det. Att spotta. Under de här månaderna har jag bara sett en person spotta inomhus och utomhus är de inte så att alla hela tiden går och spottar till höger och vänster. Absolut inte. Men spott är inte speciellt bra tycker man här utan det är som ett gift och något man vill bli av med i rödaste rappet Därför harklar både män och kvinnor sig ljudligt och spottar ordentligt. Och nästan också jag. Som tur var hejdade jag mig i sista stund. Den här gången.

Jag vågar knappt skriva det men… jag och Edvin har varit sjuka. Igen. Men nu är vi på banan!

Den 12 december är det julbasar med luciatåg på svenska skolan. Som tur är var jag förutseende och tog med tomtekläder till Ossian. Nu behöver Edvin också luciakläder och var hittar man det här i Peking? I värsta fall kan vi nog få tag på röda mjukisbyxor och en röd tröja men vem vet, det kanske finns massor av tomtekläder i affärerna bara det att jag inte har sett dem ännu. Jag har fått tips att titta på leksaksaffärer men undrar om de har storlek 146? Jag berättar när jag har hittat.

Det är svårt att tänka sig att det snart är jul. Idag har vi strålande solsken och en del träd har fortfarande gröna blad.

Våra kinesiska vänner har bjudit med oss till Nanjing över helgen. Nanjing var en gång i tiden Kinas huvudstad. Planet går kl 8 i morgon bitti (fredag morgon).