I helgen fick mina föräldrar barnfritt. Jag tror faktiskt att de tyckte det var rätt så skönt att klara sig själva. Jag, Peter och barnen åkte till Tangshan och hälsade på våra kinesiska vänner. Tangshan är en ”liten” stad med bara 7 miljoner invånare, den ligger cirka två timmars bilfärd från Peking. På lördagkvällen var vi på stor kinesisk fest och på söndagen visade de oss runt i staden. Vi var bland annat till en stor park där några av oss körde scouter på medar.
Idag har jag klippt mig och gjort slingor, ätit 3-rätters lunch på restaurang med Peter och mina föräldrar och fått manikyr tillsammans med Mamma. Nu sitter vi och spretar med fingrarna och våra nymålade naglar och kan inte göra annat. Nagellacket måste torka ordentligt! Väntar på att alla ska bli klara för att gå ut och äta middag. Undrar vilken restaurang det blir ikväll? 🙂
Trött i benen efter shoppingdag med mamma 🙂
Idag är det exakt fem månader och en dag sedan vi kom till Peking. Det känns som att vi har varit här mycket längre. Vi har lärt oss mycket, det är stor skillnad jämfört med när vi kom. Då var allt svårt, nu klarar vi vardagen. Samtidigt är det så mycket kvar som jag vill lära mig om Kina. Vi har ungefär sex månader kvar. Hur ska jag hinna?
Glömde berätta det viktigaste. Jag är ledig till 27 februari 🙂
Alla fyra proven avklarade. Flygbiljetterna till Thailand betalade och klara, ligger på bordet framför mig. Nyss hemkommen från värsta lyxlunchen på värsta lyxrestaurangen. Planerar utflyktsdag i morgon tillsammans med inhyrd chaufför med bil. 🙂
Hörförståelse-provet var svårt. Det tog ca 1 timme. Första delen gick bra och slutet gick nog också bra men i mitten någonstans körde det ihop sig. Mina klasskompisar verkade också tycka det var svårt. Hoppas det gick bra i alla fall. I morgon har jag sista provet för den här terminen :-).
Vi har sedan i november försökt boka en resa till Thailand i februari. I november, efter ett antal e-post fram och tillbaka, skickade vi namn och passnummer till resebyrån och sa att vi ville boka. Inget svar, inget svar. Vi frågade: Hur går det? När de till slut hörde av sig sa de att de väntade på att priserna skulle gå ner. För ett par dagar sedan frågade vi igen: Hur går det? Ojdå, priserna gick visst upp i stället…
Nu letar vi efter en ny resebyrå. Hoppas det finns biljetter kvar.
Idag hade jag grammatikprov. Det var svårare än jag trodde men jag tror att det gick bra. I vanliga fall börjar vi kl 8.30 men idag började vi kl 8.00. Jag har fortfarande inte koll på när det är risk för trafikköer och inte så för säkerhets skull åkte jag hemifrån strax före 7 i morse. Klockan 7.30 satt jag i klassrummet. Ensam.
Nu är det bara (!) två prov kvar.
-Vad mycket ni firar, sa Christy, min kinesiska lärare när jag andra veckan i rad sa att jag inte kunde komma på fredagen. Och det kan man ju förstå. Här firar de inte jul och inte nyår. Här har de ett alldeles eget nyår som i år infaller i början av februari. Så inte var det här ett nyårsfirande man var van vid. Inte några fyrverkerier som syntes på himlen, inte det minsta lilla som tydde på att det var några fler som firade nyår i närheten av vår bostad. Annat var det förra året hos familjen Smedh på Österplan. Glatt, trevligt, trivsamt och raketer av alla de slag som lyste upp himlen. Nu är det bara att vänta en tag. Ska bli spännande att fira två nyår i år.
Årets sista dag. Beijing Capital Airport. Klockan är strax efter 10 på förmiddagen. Planet från Sverige har landat och vi väntar. Snart är de här. Det var ett halvår sedan vi sågs. Snart, snart, snart kommer dom.
Jag och Villiam tog en paus i studierna och uträttade några ärenden på en av Pekings shoppinggator. Här fikar vi på Starbucks med fin utsikt.
Ibland undrar man hur andra tänker. Och än hur man själv tänker på hur andra kanske har tänkt så är det omöjligt att tänka hur de har tänkt. Ta det här med vår gran. Granen är inhandlad på Ikea men där fanns ingen belysning att köpa. Efter att ha hört oss för här i Beijing så fick vi till slut reda på att det fanns en stor marknad med juldekorationer som låg granne med Amerikanska ambassaden. Dit for vi och mycket riktigt där kunde vi köpa både det ena och andra som man omöjligtvis kan vara utan när en gran ska kläs från topp till tå. Belysningen visade sig att vara något alldeles extra. Det upptäckte vi först när vi kom hem och belysningen var på plats i granen. Lampor tänds och släcks om vart annat. Ibland långsamt och mjukt, ibland blixtrande snabbt och huller om buller så att man blir lätt yr och illamående. Det var så illa de första dagarna att vi alla satt och stirrade i motsatt riktning när vi åt så att vi inte skulle bita oss i tungan av ren nervositet. Men nu är det bättre. Faktiskt så bra att man inte ens tänker på att granen står där och blinkar rent hysteriskt. Men hur tänkte han(?) som programmerade belysningen. Än hur jag tänker så kan jag inte komma på hur han tänkte. För någon tanke måste väl han ändå ha haft.
Nordlig vind. Åtta sekundmeter och titt som tätt så tar vinden i allt vad den kan. Det är kallt och eländigt. Allt virvlar runt. Skräp, löv och jord ifrån rabatterna far runt, runt i luften. Vi kämpar också på i motvinden. Ibland känns det som man står still och enda chansen för oss att andas är att vända sig samtidigt som man passa på att vänta en stund tills det lugnar ned sig lite grann. Andra kämpar också på. När vi passerar Yashow Market så kämpar den gamle mannen på med sin sopborste utanför entrén. Vanligtvis så är här hur rent och välstädat som helst. Men inte nu. Trots att han gör sitt bästa så blåser allt iväg och virvlar runt. Men han ger inte upp. Han fortsätter och fortsätter att sopa utan att fånga det minsta lilla skräp.
När jag stod i kassan i en lokal mataffär för några dagar sedan så köpte jag också en plastkasse att bära hem varorna i. Det var då jag upptäckte det. På kassadisplayen stod det en kort, mycket kort stund 40 Yuan. Väldigt dyrt för en plastkasse tänkte jag eftersom det motsvarar ungefär lika många kronor. Raskt var jag mitt uppe i ett akut problem. Vad skulle jag göra. Mina språkkunskaper räckte definitivt inte till för att direkt ta upp saken med kassörskan. Skulle jag bita i det sura äpplet och köpa en svindyr plastkasse eller fanns det något alternativ. Jag satsade på ”att peka och vifta med armarna” tekniken. Jag väntade alltså tills jag hade kassakvittot i min hand. Letade upp raden för plastkassen och hejdade mig. På raden stod det 40 Yuan precis som på displayen men eftersom jag bara hade köpt en kasse så fick jag betala 1/100 och det var ju faktiskt helt OK.
O i full fart. Först testade han den högra banan. Sedan den vänstra för att slutligen testa båda två. Samtidigt. Jag kan stolt meddela att det vänstra benet vann efter en otroligt stark spurt.
För någon vecka sedan upptäckte jag den första graffitti målningen i den här staden när jag tittade ned. Vanligtvis så brukar jag titta upp på den här platsen. CCTV huset är onekligen speciellt.
Att skriva sin önskelista till tomten kvällen innan julafton var ingen bra idé. Varken vantar eller öronvärmare fanns kvar så jag blev utan. Men en bra karl reder sig själv heter det så idag inhandlades ett par vantar och en mössa för billig peng på Decathlon Sport Megastore dit E och jag hade farit för att köpa en extra bädd. Svärfar och svärmor är på väg. Ska bli roligt att träffa dem här. Alla är förväntansfulla och räknar timmarna tills de kommer.
Gissa vilka som dök upp idag när jag var på väg till skolan? Jag slet upp telefonen direkt och tog kort.
Vi fick gå in till läraren en och en. Jag hade nummer 4. När jag kom in frågade hon om mina barn var här i Kina, hur många gånger jag har varit här, om jag tycker om Peking och lite annat. Sedan fick jag dra en lapp med ett nummer, jag drog nummer 1, ”berätta om en semesterresa”, den som jag allra minst ville ha. Jag berättade om Åland, berättade att det finns många stränder, lite om vädret, att man kan bada och att det finns en djurpark med vilda djur. Hon ställde några frågor, tex hur man åker dit. Sedan var det klart. Det tog 5 minuter. Skönt att det är klart :-).
Det gäller att vara snabb. Både när man ska in och ut ur
hissen. Det finns nämligen en knapp som är väldigt populär och det
är den som stänger dörrarna direkt. Den används flitigt av ung som
gammal. För alla här tycker att det tar alldeles för lång tid om man
ska vänta på att de stängs automatiskt. I vår hiss syns det till
och med att just den knappen är väl använd.
Intensivpluggar. Memorerar. Rabblar. I morgon gäller det. Har aldrig tidigare haft muntligt prov.
Skriver mindmaps på ämnena vi ska prata om på talprovet på måndag/tisdag. Vi har egentligen 6 ämnen men jag har slagit ihop några så jag har bara 4. Jag tycker ”Beskriv en plats” och ”Berätta om en semesterresa” kunde slås ihop till en. Likaså ”Beskriv ditt liv i Beijing” och ”Berätta om din lägenhet i Beijing”. De andra två är ”Beskriv en kompis” och ”Berätta om något oturligt som har hänt dig”. Hoppas jag inte blir avslöjad. Vi vet inte i förväg vilken vi ska berätta inför klassen (utan stöd så klart eftersom det är ett prov). Just nu hoppas jag att jag får beskriva en kompis, det är den jag kan bäst men jag har lite tid kvar.
Ibland tycker jag verkligen att det fungerar bra med kinesiskan men vissa dagar kan jag inte få fram någonting. Den senaste tiden har jag helst velat prata engelska, tyckte inte att jag kunde någonting men i onsdags kunde jag helt plötsligt prata igen. Hoppas det håller i sig till på tisdag då det är min tur att ha pratprovet.
I dag på självaste julafton kl. 11.00 samlas svenskar som är kvar här i staden på Himmelska friden torg för att önska varandra god jul med glögg och pepparkakor. Också vi var där men tyvärr inte alla i familjen. En envis feber satte stopp för det.
Fast man egentligen inte firar jul här så finns det fantastiska juldekorationer att se och fotografera.
Nu har klockan passerat midnatt och det är julafton. Granen är på plats, paketen likaså. Får se hur länge barnen kommer att sova. God jul allihopa. Hoppas att det är OK att vi tjuvstartar lite med julfirandet.
Isande kallt. Visserligen bara någon minusgrad och en strålande sol men också en vinande vind som gör livet surt för någon utan vantar. Och inte nog med det. Fick idag också reda på att igår så skulle man ha ätit dumplings. Ett utmärkt skydd för öronen när det är kallt, enligt gammal tro och inte hjälpte det att man hade ätit dumplings några dagar tidigare. Har därför raskt skrivit en önskelista till tomten så här kvällen innan. Hoppas han har några vantar och öronvärmare till övers.
På förmiddagarna är det inte lika mycket folk på Ikea. Så att ha alla rulltrapporna igång är lite onödigt tycker de.
