I går kväll for jag i väg på julfest alldeles själv. Glögg och pepparkakor, svensk choklad, rött vin plus god kinesisk mat och många trevliga människor. Svenskar, belgare, tyskar, irländare och andra från jordens alla hörn plus en holländare som har varit här Kina i 30 eller om det var 40 år. Roligt så klart. Sen var det dags att åka hem. Ner på gatan. Här var det folktomt och taxibilarna syntes inte heller till. Tittade åt höger. Tittade åt vänster. Ovanligt att knappt se en människa. Snabb titt på klockan. Drygt elva. Aj då. Precis då tunnelbanan slutar gå. Promenerar till korsningen. Bilar passerar men ingen taxibil som är ledig. Tackar nej till en svartåkare som stannar. Väntar en stund. De enda som dyker upp är tre västerlänningar. Konkurrens. Fast egentligen inte för det finns inga taxibilar att konkurrera om. Då stannar äntligen en taxi. Hurra tänker jag men tyvärr inte. Efter att ha fiskat fram ett stort lite slitet förstoringsglas ur handskfacket och noga läst visitkortet med min bostadsadress skakar taxiföraren på huvudet. Kvar står jag på trottoaren. Funderar på att ta en promenad hem. Vet ungefär vart jag bor men i stället vänder jag på klacken och går i motsatt riktning. Klokt val. I nästa korsning hittar jag på dem. Fem lediga taxibilar. Bara att välja!