Upsalia

Idag har vi varit här i 7 månader. Drygt 4 månader kvar…

Måndag: Susanne privatlärare kinesiska 1,5 tim
Tisdag: Edvin guitarr, Villiam lång skoldag
Onsdag: Susanne privatlärare kinesiska 1,5 tim
Torsdag: Edvin och Villiam privatlärare kinesiska 1 tim
Fredag: Susanne privatlärare kinesiska 1,5 tim, Edvin och Villiam privatlärare kinesiska 1 tim.

Vi har börjat prata om datum för hemresa. Inget bestämt ännu.

En otroligt stor ljuslykta på Wangfujing måste fotograferas.

”Du är inte skär”, sa min lärare lite förundrat, när jag kom tillbaka. ”Nej”, svarade jag. ”Syns det något”, sa jag och tänkte på att jag nu hade fått färg i ansiktet efter att ha varit i solen i drygt en vecka. ”Du ser ut som vanligt” sa hon vänligt och log. Här är idealet vitt. Desto ljusare desto bättre. Färg i ansiktet får de som arbetar utomhus. ”Men syns det verkligen inte” sa jag och väntade demonstrativt på ett svar. ”Jo” svarade hon efter en kort stund ”Men det kan man inte säga till någon. Här i Kina säger man aldrig till en person att den har blivit brun.” Så just nu tittar många lite konfunderat på oss. Västerlänningar betraktas generellt som rika och här är det helt plötsligt en rik familj, som åker iväg 10 dagar och kommer tillbaka bruna. Märkligt.

Just nu pågår Kinas årliga Nationella Folkkongress här i Beijing. I år extra viktig för nu bestäms inriktningen för de kommande fem åren. Under två månader fattas det viktiga beslut och staden är sig inte riktigt lik. Trafikkaos uppstår då och då när dignitärer förflyttar sig och på trottoaren känns det som att det vimlar av folk, oftast pensionärer, med röda armbindlar som spejar efter sådant som inte är som det ska. Till och med personalen i vår reception är engagerad i arbetet med att ha lite extra koll.

Allt som är runt symboliserar enighet och harmoni. Röda äpplen är populära att ge bort och det finns riktigt stora äpplen i butiken som kostar en mindre förmögenhet. Så här i början på det kinesiska året dyker det också upp äpplen med inbyggda lyckönskningar.

Den allra första kinesiska restaurang vi åt på när vi kom hit och som vi sedan har besökt minst en gång i veckan är stängd! Troligtvis slog den igen portarna när vi var utomlands. Vad gör vi nu?

Helt ny klass. En ny del av huset med en annan ingång. Långt ifrån mina gamla klasskompisar. Nya lärare. En annan pedagogik. Dessutom ny privatlärare, (tur att vi började i februari så att vi har lärt känna varandra). Ska jag försöka byta tillbaks till min gamla klass med mina gamla lärare? Nej, jag tror inte det. Inte just nu i alla fall.

Vi har verkligen haft en toppenbra resa i Thailand och familjen Sennmark har tagit väl hand om oss men det känns också jätteroligt att vara hemma i Peking igen. Det är helt fantastiskt att vi faktiskt förstår vad de säger här.

Vi bor på sjunde våningen. Det åskar och blixtrar utanför. A/C:n knäpper och låter illa och Ossian vaknar och är ledsen, har ont i benet (eller foten). Väckarklockan står på 6.30.

Igår avskedsmiddag på svenskkrog i Koh Lanta. Hittade inte vad jag sökte på menyn men det löste sig. Biff med stekt lök plus råstekt potatis. Det var länge sedan man åt en svensk rätt. I dag mindre lyckad thailändsk restaurang(?) nära flygplatsen i Bangkok. I morgon hemresa. Ska bli gott att komma hem. Har redan börjat fundera på morgondagens middag. 🙂

Söndag: Koh Lanta-Krabi-Bangkok. Måndag: Bangkok-Peking. Tisdag: Första dagen i skolan, har varit ledig sedan 7 januari.

Äter god mat, umgås, leker, tar det lugnt, spelar dataspel, badar i poolen, poi-träning, solar, läser, badar i havet, hänger på stranden, åker båt, snorklar, snorklar igen, gräver i sanden, flyter, dricker lemon-shake, blir myggbitna och åker tuktuk.

Just nu är det lite märkligt. Här har vi aldrig varit tidigare. Mycket är nytt. Här kan vi prata engelska och de flesta förstår. Vi ser en hel del västerlänningar på gatorna och vi hör många som också pratar svenska vilket är väldigt ovanligt för oss att höra. Men faktiskt blir man mest glad och känner sig hemma när någon pratar kinesiska. Visst är väl det lite märkligt.

Det går inte att låta bli att jämföra Kina och Thailand nu när vi är här. Man skulle kunna tänka Asien som Asien men det är en enorm skillnad. Kina är lite mer organiserat och Thailand är lite mer färgstarkt.

I Thailand finns det TV-barnkanaler på engelska och inte lika många spegel-skyskrapor. I Kina får man inte ge dricks, i Kina förstår vi vad de säger och i Kina har vi fortfarande kvar julgranar med julbelysning längs med gatorna.

Nu är vi på väg till Thailand. Äntligen och för första gången någonsin. Vi flyger med Thai Air. Det är full aktivitet på planet. Jordnötter, dryck, varma minihandukar, filtar, kuddar, metall bestick, tidningar på alla möjliga språk, inte glass men läsk i stora lass och mat i en salig blandning. Men först kungen. Inte vår. En riktig propagandafilm av gammalt snitt. Vad duktig han är och vad mycket han kan förutom att vara kung. Spela saxofon till exempel. Sedan U2 på filmduken och i öronen för de som vill. Följt av en amerikansk film. Allt plockas fram. Målarböcker, kritor och datorer, filmer och spel. I gången står helt plötsligt en grupp barn och kikar över Edvins axel.

I morgon åker vi till Thailand och hälsar på familjen Sennmark 🙂 Tre av Villiams kompisar från Sverige kommer också dit. Vi börjar med några dagar i Bangkok för att sedan åka till Koh Lanta där Sennmarks håller till. Tillbaks i Peking 28 februari.

I natt var det första natten på drygt två veckor som det var helt tyst, hela natten. Inte ett enda fyrverkeri, smällare eller smatterband. Vårfestivalen (det kinsiska nyåret) är slut. Men redan på torsdag börjar nästa festlighet med nya fyrverkerier. Då startar nämligen ”Lyktfestivalen”. Man har redan börjar dekorera med stora färglada ljuslyktor överallt i staden. Det ser jättefint ut!

Då var det dags igen. Dags att sitta i frisörstolen. Det var ett tag sedan. Så där en tre månader. Några saker är riktigt intressant att se. T.ex. hur sakta, hur få strån och hur lite de klipper varje gång de klipper. På mina axlar och på frisörens händer sprids ett gråsvart puder som sakta blir till små högar samtidigt som assistenten står stramt i givakt och följer det hela mycket noga. Det hela bryts endast då och då, då assistenten försiktigt, försiktigt borstar bort de mikroskopiskt små stråna från mitt ansikte. Kaffekoppen som jag fick när jag kom står orörd och bortglömd framför mig och själv sitter jag och minns när jag var riktigt liten och gick till frisören i Migohuset på Kvarngärdet. Inte så konstigt faktiskt eftersom precis som då sätter frisören här fingrarna vänligt men mycket bestämt i mina tinningar för att jag ska sitta rätt med huvudet. Tydligen är jag lite bångstyrig för det hela upprepas gång på gång. Efter en stund ser jag ut som Kurt Olsson. Allt hår på sidorna är borta men mitt på huvudet finns allt kvar i en gigantiskt stor lock. Upptäcker i spegeln att jag sitter med ett spänt anletsdrag. Det känns inte helt bra att se ut som Kurtan. Som tur är rättar det till sig efter en stund. Locken försvinner och jag känner mig lugn igen. Tyvärr är det en falsk trygghet. När jag är färdigklippt och håret är tvättat en gång till och därtill fönat så går frisören bort till sitt låsta skåp där han tar fram en liten burk med kräm som han tar en klick i. Sedan börjar skapandet. Med hjälp av tummen och pekfingret lyfter han håret mitt på huvudet och masserar in krämen och helt plötsligt ser jag ut som Kurtan igen trots att håret är kort. Frisören och assistenten ler nöjt och frågar om jag är nöjd. Känns inte riktigt som jag kan säga att jag tycker att jag ser ut som Kurtan. Ler själv, betalar och skyndar mig hem och hoppas att jag inte ska träffa någon jag känner på vägen.

Idag har vi hämtat barnens pass med förlängt visum till sista juli. På torsdag åker vi till Thailand!!!!!

När man väntar då kan man göra både det ena och det andra.

Nu är julen definitivt slut. Sista juldekoration på väg till förrådet.

I natt föll det en ny centimeter snö. Den andra för året och alla fick återigen ge sig ut för att skotta samtidigt som våren fick ta en paus.

Nu är den försvunnen. Undrar om den fick komma hem.

I natt föll det någon centimeter snö. På morgonen var det full aktivitet att få bort den. Massor med folk utrustade med spadar, skyfflar, borstar och kvastar tog bort snön från trottoarerna i rasande fart.