Mer svårt än lätt

Att hitta rätt i en stad med 15-20 miljoner invånare är inte lätt. Inte ens för en taxichaufför. Någon enstaka bil hat gps till hjälp men de flesta har inte några hjälpmedel. En del chaufförer tycks ta det säkra före det osäkra och vägrar köra om de inte hittar. En del bryr sig inte om sådana små bagateller utan räknar med att det löser sig på plats. Vem vet passageraren kanske hittar och då är det ju inga problem. I slutet av veckan var det dags igen. Ossian var hemma hos en kompis och klockan fem var det dags att hitta en taxi som kunde ta mig de två milen ut till förortsområdet. Det hela började bra. En taxi stannade direkt och han nickade glatt och tycktes direkt veta vart vi skulle när han läste adressen. Riktigt så bra var det förstås inte. Det visade sig när vi lämnade motorvägen och vi kon fram till första korsningen, då han tittade på mig frågande vart vi skulle åka. Rakt fram, tror jag, sa jag och han körde då vidare till nästa korsning där samma procedur upprepades med den enda skillnaden att jag nu valde att vi skulle åka till höger. Som ni eventuellt misstänker så var jag nu inne på kvällens alternativ plan B. Vart vi skulle visste jag inte men min plan var att komma till en plats jag kände igen och som jag trodde låg ganska nära dit vi nu skulle. Det gick faktiskt bra. Lätt som en plätt tänkte jag och ringde upp mamman till Ossians kompis som skulle få berätta för chauffören hur vi skulle åka vidare. Chauffören fick instruktioner och han förstod nu precis vart vi skulle. Vad skönt tänkte jag och lutade mig tillbaka. Det enda som var lite lustigt var att han, medan han fick instruktionerna, rörde ena handen framför sig först rakt fram, sedan till vänster, sedan rakt fram och slutligen till vänster. De påminde faktiskt lite grann om hur en slalomåkare står och memorerar banan innan loppet. Tyvärr körde vi bort oss redan i första porten/korsningen. Min chaufför svängde höger i stället för till vänster. Sedan fortsatte vi rakt fram. Chauffören med ena handen framför sig pekande rakt fram. Helt plötsligt pekade handen åt vänster. Tyvärr fanns där ingen gata att svänga in på. Chauffören såg förvånad ut, körde in till vägkanten och tittade igen på gatan som inte fanns och sedan förvånat på mig. Jag ryckte lätt på axlarna och såg också förvånad ut. Då började han igen föra handen framför sig på samma sätt som när han fick instruktionerna på telefon och så nickade han nöjt som om han hade kommit på vart han hade kört fel. Bra tänkte jag. Då är vi strax på väg. Men nu kom vi ju helt plötsligt från ett helt annat håll plus att han hade kört fel i en korsning och då var det helt plötsligt väldigt komplicerat för min chaufför. I den snabba rusningstrafiken rörde vi oss nu sakta slingrande fram. Chauffören nu med en hand på ratten och den andra pekande men nu inte framåt utan mot sig för att kompensera att vi kom från ett annat håll. Det gick inte heller så bra. Efter en stund stod vi en ny korsning i utkanten av området där det inte längre fanns några hus. Chauffören log lite generat och bad att jag skulle ringa upp igen så att han kunde få nya instruktioner. Sagt och gjort. Så var vi på väg igen och efter en stund var vi stort sett tillbaka där vi ringde första gången. Tyvärr hittade han inte nu heller. Nu var han för generad för att be mig ringa en gång till. Han pekade med ett finger på huvudet och skakade på det. Det hjälpte inte heller. Nu började han att fråga sig fram. Han for ut och in i bilen som en jojjo och fick nya körinstruktioner och till slut var vi framme. Vi for in genom grindarna. Vakterna gjorde honnör när vi passerade. Tyvärr stannade de inte oss som de alltid brukar för att ta reda på vem man ska till för att sedan ringa upp och höra om de ska släppa in oss. Just det var inte det viktigaste men det som är bra är att de då berättar hur man ska åka i området för att hitta rätt. Numreringen är oftast lite svår att begripa sig på och det är sällan glasklart hur man ska hitta. Här var det värre en så. Systemet var fullständigt obegripligt. Det märkte vi inte först för den gata vi svängde in på verkade ganska normal. Vi passerade hus H 30, H 28 och så vidare tills det helt plötsligt stod både F 14 och G 10.
Det hela löste sig då taxichauffören återigen började fråga passerande vart vi skulle åka. Strax var vi framme och snart var Ossian och jag på väg tillbaka hem.
Först idag fick jag förklaring till den obegripliga numreringen när jag träffade pappan till Ossians kompis. När jag frågade så skrattade han samtidigt som han skakade på huvudet och så berättade han att just i det här området går det inte att hitta med hjälp av husnumren. Husen var inte alls numrerade efter vart de ligger på gatan utan utifrån vilken typ av hus det är. Deras hus var av modellen H 15 och hade därför det som gatuadress, berättade han och sa att det gjorde det lite lättare att fråga sig fram eftersom det bara fanns just ett av detta hus i hela området. Värre var det om man bodde i ett H 5 hus för just av den sorten fanns det fem!