Meningslös mojäng

Innan avresan till Kina så fick Ossian 5 år sin första mobil av sin mormor och morfar bl.a., med tanken att vi via en app i telefonen skulle kunna se vart han var om han helt plötsligt skulle försvinna ur vår åsyn. Ossian var riktigt glad och givetvis stolt över att ha en egen mobil med kamera så att han både kunde ta bilder, filma och spela musik på högsta volym. Speciellt mycket hjälp ville han inte ha utan han kunde själv, vilket han bestämt förklarade om man ville hjälpa till med något.  En sak funderade han dock på och var därför var tvungen att fråga sin bror Villiam, snart 15 år, när de satt i bilen på väg hem. –Kan man bada med telefonen, frågade han. –Nej det kan man inte, svarade storebror som själv hade testat. Inte att bada med telefonen, men att vid ett tillfälle ha sin mobil i ett par halvblöta badbyxor, som fick den att dra sin sista suck. Men varför bara en gång? Redan efter mindre än ett år så var det dags igen. Den nya mobilen råkade helt plötsligt, av misstag, ut för en snabb död efter att ha dykt rakt ned i en toalett. Så allt visste storebror Villiam att telefoner inte kunde simma. Eftersom det märktes tydligt att Ossian inte var helt nöjd med svaret, frågade Villiam varför han trodde att man kunde simma med telefonen. Då svarade Ossian, lite missnöjd, med en ny fråga: –Vad ska man då ha SIM-kortet till?