Vår tur

Om mindre än en månad kommer allt jag lärt mig i 53 år inte längre att stämma. Det kanske bara kommer att vara lite lustigt för de vi träffar men säkert ofta fullständigt obegripligt eller t.o.m. direkt förolämpande. Även om jag verkligen inte kan, eller ens vill kunna, allt om  vett och etikett på mina fem fingrar så är nog sällan det pinsamma eller det katastrofala speciellt nära att ske här hemma och jag tror att jag oftast, på ett någorlunda bra sätt, kan förklara för mina barn varför man gör på ett speciellt sätt. Men inte nu längre. Nu kommer vi förstå lika lite allihop. Vi kanske inte ens ser det eller förstår när det precis sker. Vi kanske aldrig kommer att förstå därför vi inte ens har märkt något. Att vi är de annorlunda. Att det är vi som inte förstår det allra enklaste och självklara som redan små barn förstår om de har fått bo här i hela sitt liv.