I dag på väg till Torbjörns torg och Ica för att handla lunch till V o E kom jag att tänka på att vi snart är invandrare. I ett land där vi inte kommer att förstå så mycket. Inte kunna läsa skyltar eller tidningar och hoppas på tur att någon kanske vill prata med oss på engelska. På den korta cykelturen slog det mig också med all tydlighet att vi redan nu söker oss till våra landsmän där, precis som många invandrare gör här, men att vi också blir väldigt glada när tex Pan, Susannes kinesiska läkare säger att han vill hjälpa till. Lite avvaktande är vi nog och vill inte hoppas för mycket på det än. Vi kanske inte riktigt förstår om det är av artighet eller alldeles på riktigt .
-
Senaste inläggen
Arkiv
Meta