I dag var vi på besök på Wangfujing. Av många ansedd som shoppinggatan nummer ett här i Peking. Här trängs många av de fina märkesbutikerna. Vi hann med ett lååångt besök på en leksaksaffär, bokhandeln med utländska böcker och lunch på ett ställe som har som (o)vana att dela ut en leksak till vår yngste familjemedlem. På den fina gatan så finns allt folk på den ena sidan. Den skuggiga. I solen får man vara själv. Vill man träffa folk och trängas väljer man den andra. På gatan var det ovanligt få västerlänningar men på mathaket råkade vi hamna bredvid en äkta skåning som arbetade som engelskalärare på en kinesisk skola i en stad i centrala Kina sedan fyra år.
