När vi, för lite drygt ett år sedan, bestämde oss för att flytta till Peking visste jag inte vad som väntade. Jag visste inte vilken sorts stad Peking var. När vi körde genom staden första gången på väg till hotellet blev jag förvånad över alla skyskrapor och alla nya bilar. Jag tyckte att husen var gråa och att det var färre kinesiska hus än vad jag hade trott.

Efter nästan ett år här tycker jag verkligen att Peking är en helt fantastisk stad. Tänk vad mycket vi har varit med om. Både bra och dåligt. Jag vågar nog säga att vi alla fem har vuxit otroligt mycket som människor under det här året.

Peking är en riktig storstad och man kan göra nästan vad man vill här. Till exempel åka på jordgubbsplockning eller körsbärsplockning. Man kan gå på japansk ansiktsbehandling, massage, fixa ögonfransarna (svartare, längre eller tätare), manikyr eller pedikyr för en spottstyver. Man kan dricka drinkar på våning 80 i World Trade Center. Man kan leva värsta nattlivet om man vill (inget vi har provat på men jag ser bevis på det varje dag i skolan). Man kan lämna in kläder för lagning, eller varför inte sy upp en fin klänning. Det finns hur många skräddare som helst. Att lägga upp ett par jeans och behålla sömmen längst ner kostar 20 yuan (20 svenska kronor) att sy upp en ny kostym kostar ca 800 yuan. För att inte tala om shoppingen. Man kan köpa precis vad man vill. Äkta vara eller kopior, ALLT finns här. Dessutom ÄLSKAR jag att åka taxi överallt. Det finns hur många taxibilar som helst, man går bara ut på gatan och vinkar in en bil.

Det finns restauranger från världens alla hörn. Jag har aldrig ätit så god mat som här i Peking. Själv tycker jag att den kinesiska maten är bäst. Orkar man inte gå ut ringer man bara och beställer hem. Kostar 15 yuan extra.

Sist men absolut inte minst. Den kinesiska kulturen och det kinesiska språket är så intressant. Jag har aha-upplevelser nästan varje dag. Kineser är väldigt trevliga och ofta intresserade av oss västerlänningar. Efter nästan ett år i skolan här i Peking har jag faktiskt lärt mig så pass mycket kinesiska så att jag kan prata med människor. Inte om vad som helst men om väder och vind, vardagliga saker. Det är så roligt och intressant att höra kinesiska vänner berätta om Kina och hur man tänker och resonerar här. Ett exempel är Villiams skadade ben. Jag har ingen aning om hur lång tid det kan ta för ett skadat ben att läka. Jag måste fråga en doktor. Flera kinesiska vänner sa direkt: ”Jaha, har han gjort illa benet? Det tar 100 dagar”. Och mycket riktigt. När jag frågade doktorn (som i och för sig också är kines) sa han att det tar 3-4 månader. Alla har så mycket klokhet som har gått i arv. Som grädde på moset har vi också alla intressanta och vackra platser att besöka: Förbjudna staden, Sommarpalatset, Himmelska fridens torg, Lamatemplet, Temple of Heaven och Ming gravarna för att bara nämna några.

Nu kanske ni tänker: ”Tänk om man blir sjuk. Kan man verkligen lita på sjukvården i Peking?”

Vi har varit med om två allvarliga händelser. Dels en inflammerad blindtarm och dels olyckan med metallplanket som rasade ner på Villiam, Peter och Ossian när Villiams knä krossades. Vi har blivit så väl omhändertagna. Kanske till och med bättre än vad vi skulle ha blivit i Sverige eftersom det finns så mycket personal här. De är så proffsiga och angelägna. Jag är verkligen nöjd med hur sjukvården och rehabiliteringen fungerar här.

Det har verkligen varit roligt att leva i en sådan här stor stad. Jag tror att Uppsalas högsta hus är åtta våningar, Uppsala kommer att kännas så litet när vi kommer hem igen. Jag kommer att sakna precis allt här i Peking: Storstadspulsen, shoppingen, kulturen och de trevliga människorna.

Det är så tråkigt att behöva lämna allt det här. Vi vet ju inte heller om vi kommer tillbaka någon gång. Men det är klart att vi också längtar hem till vårt liv hemma i Sverige.

Snart tio månader i Peking. En och en halv månad kvar.

Snart kommer vi hem!!!!!